I boken Jag ska egentligen inte jobba här får vi följa nittonåriga Moa vill bli skådespelerska, och för att kunna uppfylla sin dröm så flyttar hon till Stockholm. Men för att hon ska klara sig så måste hon ha ett jobb sidan om. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Moa får en total chockad när hon ställs inför döden, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. Den tid hon är ledig kämpar hon med att ta sig in i Stockholms teatervärld. Det är dock inte så lätt som hon tror.
Moa flyttar till Stockholm för att uppfylla sin dröm om att bli skådespelerska. Hon hyr en liten studentlägenhet av en bekant. Hon vet att hon inte kommer klara sig utan att jobba sidan om sin skådespelarkarriär. På äldreboendet Liljebacken får hon en timanställning som hon tänkt kombinera med de auditions hon planera att gå på för att komma in på scenskolan.
När Moa börjar på Liljebacken så är hon inte beredd på att döden kommer så nära. Hon trodde inte att vården var så stressande som det är. Den första tiden så känner Moa att hon inte har samma ”bry sig om anda” som sin arbetskamrat Eva. Efter några veckor så börjar Moa lära sig namnen på de boende. Då är det inte länge bokstäver och siffror, nu började de boende att kännas mer som personer. En av dem boende, Gullan blir speciell för Mona och plötsligt kan hon inte låta bli att bry sig om henne.
När Moa har jobbat klart för dagen och är på väg hem, vill hon egentligen titta på en teater men alla parkteater är färdigspelade. Och det kostar hundra kronor att gå på stadsteatern. Då kommer hon på en idé. Hon ringer till stadsteatern och frågar om nästa genrep. Hon får veta att de finns ett genrep på torsdag klockan sjutton. Hon planerar in att hon ska gå dit och titta på Kalevala.
Det är torsdag och äntligen så ska hon få gå på teater. Hon ser att de andra har biljetter och hon tänker att hon inte kommer kunna ta sig in men hon lyckas. I andra akten så råkar hon somna. När teatern är slut blir hon väckt av en kille som heter Oskar. Han undra om hon vill ta en öl och säger ja trots att hon är osäker.
Dagen efter teaterkvällen så är hon tillbaka på Liljebackens äldreboende. Det börjar med ett morgonmöte och efter det så flyter dagen på som vanligt. Men är verkligen allt som vanligt. Ölen med Oskar, blev det något mer? Nådde Moa sin skådespelardröm? Och, hur stark blev relationen med Gullan?
Jag ska egentligen inte jobba här är en rolig och annorlunda bok. Den är ärlig, öppen och varm. Det är skrämmande hur hon skildrar äldreomsorgen. Jag har själv jobbat inom vården vet att det är väldigt mycket som ska göras på kort tid. Det är en ärlig bok om hur vården kan se ut både gott och ont. Den är gripande och rörande och den berör mig på många olika sätt. Den uppfattning jag får av Moa är, trots teaterdrömmar och kärleksbekymmer så kämpar hon för hon har bestämt sig för att nå sin dröm. Det är en rolig bok och jag skrattade mig igenom den. Den här boken kan jag varmt rekommendera. Ta med den på din resa eller bara njut av den en kall höstdag som mys i soffan med en filt och något varmt att dricka.
Mitt betyg
